Gårdagens arbetsdag var nog min tyngsta hittills. En serverlösning som vi fått veta var idiotsäker falerade plötsligt och vår driftsleverantör konstaterade kallt att allt data var borta, men att de gärna hjälpte oss att installera om servern. Väldigt lättvindigt konstaterat av dom och ett besked som skulle leda till en mindre katastrof för oss. Vi lyckades till slut hitta ett företag som är experter på att rädda data från skadade diskar och i detta nu så arbetar de med att kontrollera diskarna för att se vad som kan räddas. Det verkar förhoppningsfullt men likväl var gårdagen en oerhört tung och oviss dag, för oss och för våra kunder.

Jag orkade inte ens laga mat åt barnen igår när jag kom hem. Det fick bli hämtmat. Efter att jag och barnen haft en mysstund tillsammans och sett lite på TV så fick de lägga sig. Jag kunde jobba vidare en stund innan jag fick på Dox på SVT några minuter in i dokumentären ”Dear Zachary”.

Dear Zachary var en oerhört gripande dokumentär som verkligen hjälpte till att ge mig lite perspektiv på dagen. I Dear Zachary har en dokumentärfilmare bestämt sig för att göra en film om sin bäste vän, David. David hade just blivit mördad och filmen var avsedd för hans ännu ofödde son, för att visa honom vilken fantastisk pappa han hade haft. Det riktigt hemska i hela historien var att den som var huvudmisstänkt till mordet var Davids före detta flickvän, tillika den som var 4 månader gravid med deras ofödde son.

Davids föräldrar hade en enda son. De ger sig in i kampen om sitt enda barnbarn men för att få träffa sitt barnbarn måste de komma överens med sin egen sons mördare, som mot alla odds och mot allt sunt förnuft blivit frisläppt mot borgen.

Dokumentären som skulle skildrat David och hans anhörigas kärlek till honom utvecklar sig istället till en fruktansvärd thriller framför våra ögon. Gripande, fascinerande, äcklande. På riktigt. Livsöden som man inte önskar att någon skulle behöva stå ut med. Man blir ledsen och förbannad.

Med det på näthinnan och i medvetandet så kan man ju snabbt konstatera att det knappast finns något som kan hända mig på jobbet som jag kan klassificera som en katastrof. Det finns bra och det finns dåliga dagar, det blir inte värre än så.

Ni som inte har sett dokumentären, gör det! Den finns på SVT Play till och med den 15 februari.

Trailern finns här:

Fan vad bra man har det.