Avrättas ej. Benådas.

Jag kommer ihåg det där exemplet i skolan, som skulle illustrera hur viktig positionen av en punkt i meningar kunde vara. Meningen ”Avrättas ej. Benådas.” användes som ett exempel som till och med skulle ha viss förankring i historien. Hur punkten hamnade för den drabbade minns jag dock inte tyvärr.

Ni som sett den fantastiska filmen Anchorman: The legend of Ron Burgundy vet hur viktigt det där är även för en nyhetsuppläsare, för de läser uppenbarligen allt som dyker upp på en teleprompter. Något som fått en fantastisk illustration ur verkligheten i detta klippet:

Eller ännu galnare i kortversionen:

Någon som sett min fru?

Min envisa fruHon är helt fantastisk, min fru. Målmedveten, positiv och envis. En bra kombination som hon nu tillsammans med xtravaganzas metoder använt för att gå ner 15kg på endast 8 veckor. Nästan 2kg i veckan, det är oerhört starkt jobbat. Metoden är en lågkalori-metod som inkluderar soppor, träning och aktiv rådgivning från gänget på form.

Den metoden gjorde ju mig en aning orolig för husefriden – för inte fasen kan man klara av det utan att det sätter sig rejält på humöret. Men det känns snarare som det varit tvärtom. Naturligtvis uppstår det några svackor då det är extra jobbigt, men på det hela taget så hur Cattis varit på toppenhumör och behållit motivationen hela vägen. Kolla in hennes blogg för att se den fantastiska förvandlingen på bara några veckor.

Nu tänker jag snart ge mig in på samma resa. Återstår att se om jag kan klara det lika galant som min hustru. Jag har en hel del att leva upp till!


En rulle film

Ramlade över en skön story idag berättad över tre stycken youtube-klipp producerade vid olika tillfällen. En uttråkad och gissningsvis ekonomiskt oberoende snubbe i New York har bestämt sig för att hans liv ska bli lite mer äventyrligt. Under ett av hans lite halvdana försök (de flesta gick tydligen ut på att hoppa ner i vatten ) så hittar han en filmrulle. Det fortfarande uppdämda äventyrsbehovet får nu äntligen ett mål mot vilket det kan kanaliseras. Dags att hitta filmrullens rättmätiga ägare!

Töntig kille på töntigt uppdrag kan alltså resultera i något riktigt vackert! Se och njut 🙂

Avsnitt 1:

Avsnitt 2:

Avsnitt 3:

Isigt hav i en toarulle

Smilla är en kreativ liten varelse. Det är inte mycket som får slängas ur vårt hus, allt är potentiellt pyssel-material.

Alldeles precis kom Smilla med en färglagd toarulle i handen, hon förklarade glatt att ”Man kan höra havet i toarullen”.

– Jaha, hur kan man höra havet i en toarulle? Beror det på var man köpt den då eller? svarade jag.
– Ja, denna är köpt i Hunnebo. Man hör havet i Hunnebo i rullen.
– Ok. Det låter ju skithäftigt.
– Ja, det är is på havet nu hör man.
– Jaså, hur kan man höra det?
– Jo, för det hörs inget i rullen.

Kreativitet. Och när hon inte hör isiga hav i rullarna så händer det att hon gömmer kramar i dom 🙂

Tack Foppa

Foppa lägger av. Det var väl fan på tiden, måste man ju tänka. Han har haft problem med sin fot i 8 år, och det har känts som någon slags konstgjord andning när han försökt starta om karriären gång efter gång.

Men än mer måste man nog tänka på att han skiter fullständigt i vad vi andra tycker. Han älskar att spela hockey. Han skulle göra vad som helst för att få komma tillbaka. Dagens tårfyllda farväl vid presskonferensen i Denver idag kunde inte illustrera det tydligare.

Och för er som bara minns allt elände. Här kommer ett axplock som visar fram en av de mest kompletta hockeyspelarna som världen någonsin sett. Foppa, du är kung.

Sucker för Bloopers

Jag har en stor svaghet. Jag gillar bloopers. Oväntade grejer som folk gör, på video. Det är helt enkelt fantastiskt, men jag vet inte riktigt varför, jag vet bara att jag kan sitta och garva så tårarna sprutar åt Americas funniest home videos.

AFV är ett bra exempel på program där det oväntade händer, men där man inte behöver oroa sig för om personerna som medverkade faktiskt överlevde. De programmen med liknande klipp där folk verkar skada sig allvarligt är bara jobbiga.

Failblog är en källa till mycket kul för en bloopers-sucker som jag. Idag sprang jag på klippet nedan där. Har gapflabbat högt 4-5 gånger innan jag kom på att klippet helt klart måste upp här.

Uppmuntrad av andras misär?

Gårdagens arbetsdag var nog min tyngsta hittills. En serverlösning som vi fått veta var idiotsäker falerade plötsligt och vår driftsleverantör konstaterade kallt att allt data var borta, men att de gärna hjälpte oss att installera om servern. Väldigt lättvindigt konstaterat av dom och ett besked som skulle leda till en mindre katastrof för oss. Vi lyckades till slut hitta ett företag som är experter på att rädda data från skadade diskar och i detta nu så arbetar de med att kontrollera diskarna för att se vad som kan räddas. Det verkar förhoppningsfullt men likväl var gårdagen en oerhört tung och oviss dag, för oss och för våra kunder.

Jag orkade inte ens laga mat åt barnen igår när jag kom hem. Det fick bli hämtmat. Efter att jag och barnen haft en mysstund tillsammans och sett lite på TV så fick de lägga sig. Jag kunde jobba vidare en stund innan jag fick på Dox på SVT några minuter in i dokumentären ”Dear Zachary”.

Dear Zachary var en oerhört gripande dokumentär som verkligen hjälpte till att ge mig lite perspektiv på dagen. I Dear Zachary har en dokumentärfilmare bestämt sig för att göra en film om sin bäste vän, David. David hade just blivit mördad och filmen var avsedd för hans ännu ofödde son, för att visa honom vilken fantastisk pappa han hade haft. Det riktigt hemska i hela historien var att den som var huvudmisstänkt till mordet var Davids före detta flickvän, tillika den som var 4 månader gravid med deras ofödde son.

Davids föräldrar hade en enda son. De ger sig in i kampen om sitt enda barnbarn men för att få träffa sitt barnbarn måste de komma överens med sin egen sons mördare, som mot alla odds och mot allt sunt förnuft blivit frisläppt mot borgen.

Dokumentären som skulle skildrat David och hans anhörigas kärlek till honom utvecklar sig istället till en fruktansvärd thriller framför våra ögon. Gripande, fascinerande, äcklande. På riktigt. Livsöden som man inte önskar att någon skulle behöva stå ut med. Man blir ledsen och förbannad.

Med det på näthinnan och i medvetandet så kan man ju snabbt konstatera att det knappast finns något som kan hända mig på jobbet som jag kan klassificera som en katastrof. Det finns bra och det finns dåliga dagar, det blir inte värre än så.

Ni som inte har sett dokumentären, gör det! Den finns på SVT Play till och med den 15 februari.

Trailern finns här:

Fan vad bra man har det.

Till och med reklamen är grym under Superbowl

Det var en lång natt mellan söndag och måndag. Superbowl #45 gick av stapeln och det har blivit något av en tradition att kolla in. I år när man haft möjlighet att följa grundspelet och slutspelet hela vägen var det mycket stort intresse jag såg fram mot matchen mellan Pittsburgh Steelers och Green Bay Packers. Det jag sett av Packers rörliga och passningsbenägne quarterback Aaron Rodgers tidigare under sägongen gjorde dom till personliga favoriter inför matchen.

Förutsättningarna för en riktigt tajt, hård och spännande final fanns så jag blev lite besviken när Packers tidigt kunde sticka iväg med en ganska stor ledning som såg ut att hålla sig till halvtid. Steelers lyckades dock rädda spänningen med en sen touchdown precis innan halvtid. Det innebär samtidigt att de förstörde 2 timmars sömn för mig som säkerligen gått och lagt mig på grund att matchen redan var avgjord annars.

Nu blev det en riktigt spännande och underhållande match till slut som Packers ändå vann med 31 – 25 till slut, efter att Pittsburgh än en gång kastat bort en boll (interception) i matchens slutskede när de hade chansen att gå om med hjälp av en touchdown. Dramatik ända till slutet alltså. Och trots endast 3,5 timmas sömn den natten så ångrar jag inget. Det var ren underhållning.

Dagen efter kollade jag in några av de reklamklipp som visats i de amerikanska TV-sändningarna under Superbowl. Det brukar satsas oerhört hårt på dom, men årets reklam var lite av en besvikelse tycker jag. Årets behållning kommer från VW. Ett riktig guldklipp. Skulle kunnat vara min son i huvudrollen, om jag haft råd att ge honom den grymma Darth Vader – dräkten då förstås.

Även värd ett hedersomnämnande: Peter Stormare i Budweisers reklam.

Att amortera 14 000 miljarder dollar

14 000 miljarder dollar. Det är den amerikanska statsskulden nu. Låter som ett hisnande belopp, men man fattar ju inte hur mycket det faktiskt är.

70% av landets BNP är det tydligen. Fortfarande svårt? På svenskan har de försökt sig på en illustration som gör att man baxnar. Detta är alltså en världsmakt. Kan vi lita på att dom fattar många sunda beslut framför som gynnar resten av världen? Tveksamt.

Hur ser amorteringsplanen förresten ut för att betala av en sån skuld? Kör de på 40 års rak amortering tro?

Så ser USA:s statsskuld ut « Wall Street-bloggen.