Etikettarkiv: ifttt

Rekommenderad läsning: Svenskarna är inte dumma – det går åt rätt håll

Läsvärt från cornucopia.cornubot.se:
Svenskarna är inte dumma, utan har nu, medvetet eller antagligen mer omedvetet som kollektiv börjat gå åt rätt håll. Med dagens Sparbarometer för andra kvartalet 2012 är beskedet från SCB att tillgångarna flyttar in på bankkonton, samtidigt som skuldökningstakten fortsätter avta och sparandet öka.

Svenskens tillgångar på bankkonton ökade med drygt 50 miljarder under kvartalet, samtidigt som skulderna ”bara” ökade med knappt 32 miljarder, varav knappt 19 miljarder var rena bostadslån. Bland övriga skulder ingår förstås även blancolån på bostaden.
Svenskarnas ekonomiska frihet
stiger, om än från rekordlåga nivåer
Skuldslavindex förändras marginellt mot tidigare och utvecklingen går förstås fortfarande åt rätt håll, även om svensken fortfarande är mer slav under sina skulder, justerat för disponibel inkomst, än ens inför 90-talskrisen.
Som vi redan konstaterat var inflödet till aktiemarknaderna minimalt. Aktiesparandet var 204 miljoner och fondandelar 4.5 miljarder, där svensken samtidigt tog ut 3.2 miljarder ur aktiefonder. Istället gick räntefonder och andra fonder framåt starkt. Nettosparandet i aktiemarknaden var alltså negativt.
Skuldökningstakt 12 månader
Skuldökningstakten fortsatte att falla och är återigen på de lägsta nivåerna sedan 1997, så långt som Sparbarometern har kvartalsvärden. Deflationstrycket fortsätter, även om skulderna fortfarande ökar snabbare än BNP + KPI-inflationen, eller helt enkelt realt. Men vad som är väsentligt är att med en skuldökning på ”endast” 4.37% på 12 månader finns det inte en chans att bostadsbubblan kan fortsätta pressas uppåt, utan vi får se fortsatt stagnerad bostadsmarknad, rent av fallande. Ökandet av skulderna är den enskilt mest betydelsefulla faktorn för stigande bostadspriser, oavsett vad som tjatas om brist på nybyggande, bostadsbrist etc.
Ska man sammanfatta det hela så fortsätter deflationstrycket, det rent av accelererar. Skuldökningen avtar och pengarna söker sig till räntor, speciellt bankkonton. Naturligtvis är tillgångarna alltjämt kraftigt snedfördelade, med Sverige i bottenligan över sned fördelning av tillgångarna, och det ca 5 000:- SEK per capita i banksparande de svenska hushållen uppvisade under kvartalet gäller förstås inte varje hushåll. Medianhushållet har en förmögenhet på 60 000:- kronor, men medelhushållet ligger nära 400 000:- kronor.
En liten ljusglimt i det svenska skuldmörkret alltså. Frågan blir ändå om ljuset i slutet av tunneln är solen eller strålkastaren från ett kilometerlångt godståg? För många har satsat miljonbelopp i skuldsättning på fortsatt stigande bostadspriser, oavsett om de ”köpt bara för att bo”. Även de har räknat med att få tillbaka riskerade skulder.
Deflation, bitchez!


Rekommenderad läsning: Tragedy In Russian

Erik Niva på http://blogg.aftonbladet.se/bankoniva/2012/08/tragedy-in-russian skrev följande läsvärda stycke:

 

Vi är inne i en period där vi funderar lite över vart bloggen ska ta vägen och jag känner att vafan… Kanske lika bra att konvertera den till en ren nyhetskanal som enbart rapporterar om Zenit St Petersburg.

Det är ju där det händer just nu, på gott och en hel del ont. Bortom den där rasistdiskussionen finns det långt mycket mer mänskligt elände att berätta om.

Tidigare har jag ju skrivit om den helt ofattbara tragedi som drabbade klubbens mittfältsmotor Konstantin Zyrjanov – hans fru tog parets dotter i handen och hoppade från balkongen, ut i självmordsdöden – men jag tror inte att vi har berört allt det som hänt Zenits landslagsmålvakt Vjatjeslav Malafejev.

Under EM-sommaren såg ni honom vakta det ryska målet. Kanske hörde ni då också om vägen han tvingat ta sig fram på för att komma dit, om hur hans fru Marina körde ihjäl sig för ett drygt år sedan och hur han lämnades ensam med de två små barnen.

Givetvis är historien om familjen Malafejev allra främst en fasansfullt sorglig familjekatastrof, men den är också väldigt tätt sammanlänkad med livet i 2000-talets nya Ryssland.

Paret Malafejev var rika och berömda på ett väldigt ryskt sätt, en självklar del av St Petersburgs skinande glitterati. Han fotbollsspelaren, hon fotomodellen och popproducenten.

När Vjatjeslav Malafejev vann sin andra ryska ligatitel frågade han sin fru vad hon ville ha i present. En Bentley. Det var den bilen Marina Malafejeva körde i ungefär 200 kilometer i timmen då hon tappade kontrollen över den och körde in i ett träd. Hon hade 1,8 promille alkohol i blodet.

russia-soccer-europe-league-2011-3-17-15-51-33.jpg

Alla tar sig igenom sorgeperioder på olika sätt och det finns väldigt få rätt och fel i de sammanhangen – men det var ändå ganska många som reagerade på hur Vjatjeslav Malafejev hanterade sin nya situation som änkling.

Att han fortsatte spela fotboll utan avbrott var väl en sak. Det var hans yrke, hans fasta punkt att utgå ifrån. Att han fortsatte synas i St Petersburgs nattliv var svårare att förlika sig med för många. Dels för att han ofta var uppenbart berusad. Dels eftersom han fotograferades hand-i-hand med en ny kvinna – en tio år yngre partyprinsessa från ett dj-kollektiv som heter DJ Dolls – mindre än två månader efter sin hustrus begravning.

Själv har Vjatjeslav Malafejev berättat om hur hans egen pappa tidigt sa åt honom att snabbt hitta en ny kvinna, att det var enda sättet att ta sig vidare genom livet. Jag ska varken moralisera över det eller låtsas som att jag begriper vad han har gått igenom – men det är ändå ingen överdrift att skriva att jag personligen har haft ganska svårt att förstå mig på hans livsval det senaste året.

När han inför EM visade upp sitt nya, lyckliga liv tillsammans med sin nya, lyckliga kvinna på nationell rysk tv – då kunde jag inte kränga av mig känslan av att sympatin faktiskt fick kämpa mot olusten.

DETAIL_PICTURE_681627_97024441(1).jpg

Igår eftermiddag kom så beskedet att Vjatjeslav Malafejev tackar nej till landslagsspel ”på obestämd tid”. Inga fler månadslånga mästerskapsläger. Inga fler extrasamlingar mitt under skolveckorna.

Personligen är jag ju en obotlig landslagsromantiker som tycker att det ska till särskilda skäl för att refusera hedersuppdraget, men om inte det här är särskilda skäl så vet jag verkligen inte vad som skulle vara det.

”Jag vill koncentrera mig på familjen nu”, skriver Malafejev i sin presskommuniké.

Det gör han alldeles rätt i.

/Erik Niva