Alla inlägg av daniel

Rekommenderad läsning: Tired of Tiny Movies? Go Large With BigVideo.js

Intressant teknik jag läst om, av Scott Gilbertson på http://www.webmonkey.com/2012/08/tired-of-tiny-movies-go-large-with-bigvideo-js/:

Size matters. Image: Screenshot/Webmonkey

Nothing grabs a user’s attention like a big, full-window video on a landing page. For example, check out Path.com. However, with all the various screens potentially connecting to your site these days, making sure your movie plays full-window on all of them can be tricky.

That’s where BigVideo.js comes in. Developer John Polacek‘s BigVideo is a jQuery plugin for adding big background videos to your site. The plugin makes it easy to drop in a single video URL and get fit-to-fill background video that takes up the whole window. The script will fall back to displaying an image on devices where video doesn’t work.

BigVideo can also handle playlists, serving up a series of videos, as well as a very cool feature to play videos without the sound. And yes, you can (and should) add a button to allow users to turn the video off altogether. That said, I left BigVideo open, running in a background tab for several days and it didn’t have a noticeable impact on performance.

For more info, head over to the GitHub page where you can see BigVideo in action, get a full list of features and grab the code for your own site.

Rekommenderad läsning: Allt blir bättre

Calle Schulman på http://hardhatmedia.se/08/21/allt-blir-battre/ skrev följande stycke som jag tycker alla borde läsa:

 

När jag var tretton år var jag kär i en tjej som hette Sophie. Hon hade de blåaste ögonen jag sett. Hon doftade fläder och när hon gick förbi kunde det hända att jag blundade och andades in. Jag skrev hennes namn i mitt block om och om igen. Sophie. Sophie. Sophie. En gång kom hon fram till mig på rasten. Hon gav mig en ihopvikt lapp. När jag vecklade upp den hade hon redan börjat gå därifrån. Jag läste febrigt och darrhänt. ”Du är söt.” Vet inte varför. Men jag ropade efter henne. ”Men du är jävligt ful!”

 

Jag var femton år. Vi hade haft gympa och vi stod och duschade i en ångande rad. Det tjoades och hoades. Så där som det gör i grabbiga duschrum. Någon virade ihop sin handduk och pisksnärtade mig på stjärten. Ytterligare en gjorde samma sak. Till slut stod fem personer och snärtade mig. Jag skrattade så där som man gör. En kvart senare stod jag i ensamhet och grät i skolans källare.

 

Jag var sjutton år. På något sätt hade jag fått tag på en flaska Rosita till festen hemma hos Martin som hade föräldrafritt. Jag drack för mycket. För snabbt. Jag kräktes och sen somnade jag, helt utan kontroll. När jag vaknade var festen fortfarande i gång. Någon dansade i soffan jag låg på. Jag upptäckte att jag var naken. Jag fick panik. Rusade upp ur sängen och ut i garaget. Folk skrattade vilt. När jag stod där i garaget kände jag att skavde i stjärten på mig. Något satt fast där inne. Jag försökte få ut det. Krafsade vilt med fingrarna. Efter en stund föll en tampong ut ur mitt anus.

 

Jag var fjorton år. Och befann mig i en period i livet då jag onanerade väldigt ofta. Intensivt. Minst fyra gånger per dag. Ibland sju. Det fanns ingen hejd på mitt runkande. Och jag började inrätta mitt liv efter min vilda onani-frekvens. Vid ett tillfälle frågade pappa mig om jag ville följa med till Paris för att se Franska Öppna i tennis. Jag älskade tennis. Men tackade nej. Hittade på något svepskäl. För jag såg att en resa med pappa till Franska Öppna skulle äventyra min onani.

 

Jag var sexton år. Hade just flyttat från Stockholm till en liten ort på västkusten. Försökte ta mig in i kulturen. Gjorde allt. Pratade till och med göteborgska. Efter några veckor var jag på fest. Den största killen på högstadiet kom fram och tryckte sin armbåge under min haka. ”Du ska inte tro att du är något, fitta!” och så slog han. En gång. Två gånger. Tre gånger. Blodet rann. Det rann blod på själva linsen i mitt ena öga – mitt synfält blev rött. Jag  svimmade och vaknade av att någon torkade mig i ansiktet med en binda.

 

Jag var tretton år. Bästis med Johnny som var tjock. Han var ofta retad av de andra i klassen. Jag umgicks med honom i smyg. På en rast när vi spelade landhockey ramlade jag. Johnny stod alldeles bredvid men hade inget med mitt fall att göra. Jag reste mig och sprang efter honom. ”Du fällde mig din feta jävel” och slog honom i ansiktet.  Jag träffade perfekt. Han började gråta. Inför alla.

 

Tonåren. De där jävla tonåren. Det är först nu som vuxen jag förstår hur vidriga de var. Hur elaka alla var – hur elak jag var mot alla. Kanske befinner ni er mitt i skiten? I så fall vill jag bara säga en sak. Kämpa. Uthärda. Det blir bättre. Kram. Calle

Rekommenderad läsning: FLASH! Humor1337:ens Vladimir Putin looks back in anger!

Rekommenderade läsning från sköningarna på bakjour, http://bakjour.wordpress.com/2012/08/20/flash-humor1337ens-vladimir-putin-looks-back-in-anger/:

 

UPPDATERAT 20 augusti kl 21.00: @martenandersson kommenterar!

Vi har sagt det förut, men det tål att sägas igen: Twitter är den groggveranda, där eleeten samlas för att dricka Cosmopolitan och simultant bygga sina varumärken i realtid. Och likt de sociala mediernas Illuminati slår humor1337:en en järnring kring denna Holy Grail of Bromance, knyter male bondingens yellow ribbon round that ole Oak tree called Lulz och agerar på given signal kinesiska ryggkliare åt varandra, enligt devisen “knyt den kuk som föder dig”.

VD:n för konsortiet Svenska Humor1337:en sitter i orubbat bo: The Liberace of Lulz, @martenandersson. Det var han som lärde @messiahhallberg lulzifikationstabellen, det var han som gav stand-up-scenen RAW när resten av branschen var medium rare, och det var han som skrev Sean Den Förste Banan åt Sean Banan i #mel2012. Hans twitterfeed är rikslikaren för svensk ROTFLMAO, där det som lekmännen fåvitskt må uppfatta som sexistiska plumpheter redan hunnit bli till guld i en oförklarlig alkemisk process, vilket varje sann lulzoolog förstår:

Men även Sveriges mest gränslöse skämtare har sina gränser.

RAW Comedy Clubs trosbekännelse lyder: “Man ska skämta om allt – utom @martenandersson.” Det är en oskriven lag inom humorsfären i Sverige att alla försök att driva med eller kritisera  @martenandersson can and will be used against you in a court of lulz. The Ayatollah of the Rock’n’LOLa är något av humor1337:ens Vladimir Putin, och uppfattar alla tweets som inte kan tolkas som ryggdunkar från branschkollegor, tiggeri av gratisbiljetter och gratisreklam för RAW Comedy Club som en krigshandling.


#Bakjour betraktade i helgen, tillsammans med resten av landet Internetz, från första parkett  @martenandersson:s privatfinansierade Georgien-krig mot hipsterrörelsen. Från en hytt på Silja Galaxy

… öppnade han subtil digital luftvärnseld mot alla och envar som vågar vägra säsongsbiljett på RAW:


Mothuggen lät dock inte vänta på sig, och strax fann sig @martenandersson attackerad från flera håll, av sårade hipsters som ville se lulzblod flyta:



Om @martenandersson varit president hade de här två angreppen förmodligen haft ett straffvärde på två års fängelse för huliganism, och vid åsynen av kränkningarna av @martenandersson:s yttrandefrihet och företrädesrätt i debatten stormkoka såg vi oss tvungna att nyansera bilden av denne vår tids Lenny Bruce, med länkar till dumpar av några av hans klassiska skämt:

Det finns de som hävdar att @martenandersson är helt renons på självinsikt och ödmjukhet, men @bakjour har trängt ner i diamantens ruffa yta, och funnit en sällsynt känslig själ.

#Bakjour vädjar nu till hipsterrörelsen om eld upphör. Detta skyttegravskrig gynnar inte någon, allra minst viralklådan. Vi förstår om @martenandersson:s råa skämtande måste ha ilska och aggression som en betydande drivkraft, men det får inte gå så långt att den tar livtag på lulzen och bryter ner den i parterr. Därför har vi nu anmält Mårten till ett amerikanskt 12-stegsprogram, i form av en reality show i direktsänd nationell TV…

… och där segraren vinner en cameoroll i @charliesheen:s nya succéserie. #winning!

/ @medieprofil